Saab. Survival of the brightest.

KAN MAN BEHÄRSKA DELARNA OM MAN INTE FÖRSTÅR HELHETEN?

De fysikaliska lagarna som styr fusionsenergi är kända, men däremot finns det väl ingen beteendevetare eller företagsekonom som på ett vetenskapligt sätt kan förklara hur synergieffekter uppstår. Ibland kan vi förstå det intuitivt, som när två människor möts och det säger ”klick”. Men hur går det till när det säger ”klick” mellan 8.000 människor?

En fråga om klimat.

Jämfört med några konkurrenter och samarbetspartners inom flyg- och rymdområdet är Saab ett mycket litet företag. Åtminstone räknat i antalet anställda. När man ska försöka förklara hur Saab trots detta har lyckats med att producera något så avancerat som Gripen, så kommer man förr eller senare in på klimatets betydelse. Dels samarbetsklimatet och den symbios som under åren har utvecklats mellan företagen och dess kunder. Långsiktiga relationer som leder till att kunskap och erfarenhet flödar fritt mellan parterna och påskyndar projektens utveckling. Dels företagsklimatet som präglas av öppenhet, samarbete, delaktighet och trygghet.  Att göra fel är tillåtet och ingår i inlärningsprocessen. Beslutsvägarna är korta och informella. Vi får snabbt kvitto på våra aktiviteter vilket leder till snabba förbättringar. Det finns de som påstår att det här har skapat en företagskultur där vi vägrar att acceptera att någonting är omöjligt. Kanske är det sant.

Myten om de stora talens magik.

Trots att det var David som besegrade Goliat, och inte tvärtom, har den rådande synen alltid varit att större är lika med bättre. Fler är bättre än färre. Men lika lite som mer data inte är detsamma som mer information, lika lite är mer resurser detsamma som högre effektivitet. Varefter industrisamhället successivt övergår till informations- och kommunikationssamhälle förändras detta synsätt, om än så sakteliga. Samtidigt sker en förskjutning av fokus från realkapital till intellektuellt kapital. Istället för att värdera vår förmåga i maskiner och anläggningar är det medarbetarnas kunskaper, erfarenheter och färdigheter tillsammans med de hjälpmedel som finns i system, metoder och processer som avgör vår konkurrenskraft. Men fortfarande kvarstår frågan, är fler människor lika med ett högre humankapital? Betyder mer datorkraft att vårt strukturkapital automatiskt ökar?

Produkter ersätts av metoder.

Kanske beror det på hur man använder det man har. Att utveckla och producera på industrisamhällets villkor är både kapitalkrävande och personalintensivt. Den genomsnittliga utvecklingstiden för militära flygplan är 13 år. Teknikutvecklingen däremot följer den så kallade ”Moore’s Law” som stipulerar att datorkraften fördubblas var 18:e månad. På 18 månader förvandlas ny teknik till gammal. I den nya tidens industri arbetar man med ”virtuella produkter”. I stället för att binda kapital i produktion, satsar man dem på teknikutveckling. Realkapital ersätts av human- och strukturkapital. Produkten, i sin virtuella existens, befinner sig i ständig utveckling och är därmed alltid modern.

Dubbelt så smart. Tio gånger så snabb.

Världens snabbaste superdator har idag en prestanda på en teraflop, det vill säga en biljon beräkningar per sekund. Det är mer än vad en bärbar dator kan klara av på ett helt år. Men om datorkapaciteten enligt ”Moore’s Law” fördubblas var 18 månad så går det ännu snabbare på kommunikationsområdet. Under samma period sker en nästan 10-dubbling av prestanda i interna och externa nätverk som till exempel Internet. All denna prestanda möjliggör simuleringar och modelleringar som radikalt förändrar hur vi ser på och interagerar med den riktiga världen. Vi kan inte bara analysera olika utfall under säkra förhållanden och relativt billigt. Vi kan också köra simuleringarna fortare än realtid och då studera hur ett givet fenomen kommer att utvecklas under olika händelseförlopp.

Ett exempel är de hjälpmedel för avancerad digital modellering och datorsimulering som ingenjörerna på Saab använder sig av för att konstruera, produktionsanpassa och testa sina produkter. Ett annat exempel är den PM-simulator (Presentation/Manövrering) som Saab använder för utveckling av nya flygplan och flygsystem. På en dom projiceras omvärlden i 360 grader. Välj mellan Östgötaslätten, Östersjökusten eller Taffelberget i Sydafrika. Motorunderlag och aerodata, vapen och radarprestanda, är precis som på Gripen. Olika flygtekniska och taktiska scenarios kan utspelas på ett kusligt verklighetstroget sätt. Vad som är verkligt och vad som är virtuellt är inte längre så enkelt att svara på.

Survival of the brightest.

Vår tidsålder har definierats som en tid då endast den som besitter rätt information, inte mest information, kommer att klara sig. Vad är sant och vad är falskt? Framgång hänger på vår förmåga att snabbt sortera igenom, förstå och ta åt oss stora mängder data. Det gäller såväl för piloten i ett stridsflygplan som i ett företag. Det gäller att snabbt konstatera vilken information som är relevant för den verksamhet som ska utföras. Lika viktigt är det att sedan snabbt kunna förändras i takt med omgivningens eller situationens krav. Eller helst ännu lite snabbare ändå. Ordet virtuell räcker snart inte till för att beskriva vad som händer inom området. Sensorerna blir smartare och integreras i nätverk. Presentationssystemen blir superrealistiska och integreras med människan, ja nästan i människan. Vi får system som inte bara presenterar verkligheten som den är nu, de kommer även att kunna förutse vad som kommer att inträffa om en stund. Vi verkar i en darwinistisk process där de företag som inte hinner anpassa sig, snart kommer att sorteras ut.

Är det längre meningsfullt att tala om IT?

Ett koreanskt elektronikföretag bestämde sig för några år sedan att börja tillverka bilar. Helt logiskt, enligt deras sätt att se, eftersom den kritiska kompetensen när det gäller att bygga framtidens bil inte är hur explosionsmotorn fungerar utan hur man kan använda datorer för att göra dem säkrare, billigare och mer driftsäkra. Är det företaget ett IT-företag eller ett bilföretag? På Saab är det drygt 2.500 av de 8.000 anställda som arbetar med någon form av informationsteknikutveckling. Då har vi naturligtvis inte räknat alla de som använder datorer som ett hjälpmedel i sitt dagliga arbete; för ordbehandling, logistik, aerodynamiska simuleringar eller CAD, utan bara de som utvecklar och producerar informationstekniska system och produkter. Det kan vara feltolerant datorelektronik för kommersiella kommunikationssatelliter. Extremt säkerhetskritiska realtidssystem som kontrollerar funktionerna i en dialysmaskin. Algoritmer för navigationssystem. Bara för att ge några exempel. Det mesta av detta är så kallade ”embedded systems” (inbäddade system) och hamnar slutligen i produkter som varken ser ut som persondatorer eller mobiltelefoner, och som kanske just därför sällan får etiketten informationsteknik. Exempelvis Gripen – världens första heldigitala flygplan. Frågan är – är Saab ett flygmekaniskt verkstadsföretag eller kanske ett industriellt IT-företag?

Filosofi som utvecklingsverktyg.

Det är något konstigt med det så kallade informationssamhället. Kunskap som enkelt lagras i digitala databaser och distribueras över Internet har fått ett företräde framför sådan kunskap som varken går att fästa i kisel eller på pränt. Hur mycket beslutsstöd och artificiell intelligens som datorerna än kan bistå oss med så kan vi aldrig fånga erfarenheten och det sunda förnuftet i programkod. Det låter sig inte förpackas. Kanske är en av hemligheterna bakom Saabs konkurrenskraft en förmåga att ta vara på expertens yrkeskunnande och föra den vidare till nya medarbetare. Man säger att ”det sitter i väggarna” och så tänker man inte så mycket mer på det. Långa projekt har gett novisen gott om tid att iaktta och lära av den erfarne.

Men varefter kunskapsområdena blir allt mer komplexa, t ex inom systemutveckling, så riskerar väggarna att inte räcka till. Och finns det inga metoder för hur erfarenhetsöverföringen ska gå till så får man utveckla egna. Saab har därför, som första teknikföretag i Sverige, börjat arbeta med en unik metod för överföring av den tysta kunskapen – den som varken finns dokumenterad, syns eller hörs. Yrkeskunnandet är en kombination av precision och improvisation. Vetenskap och intuition. Genom att kombinera forskningsfronten inom språkfilosofi med metodutveckling för högkvalificerade tekniska tillämpningar får man en klarare bild av vad ingenjörens yrkeskunskap egentligen består av. Från att nästan ha varit betraktad som hårdvara håller ingenjören på att få en mjukare dimension.

Vildhjärnor vs ordningsmän.

Ett bra team består av medarbetare med olika bakgrund. Å ena sidan behövs kreatörer och innovatörer som svävar fritt och har rätt att utforska sina idéer i tangentens riktning. Å andra sidan krävs det medarbetare som strukturerar arbetet och genomför det ända fram till affär. Där någonstans mittemellan finns entreprenören, som ser de kommersiella möjligheterna i innovatörens idé. Det är här som det som sitter i väggarna inte alltid är av godo. Ibland kan det finnas ett inslag av ”så har vi alltid gjort” som hämmar entreprenörskap och kreativitet. En del nya idéer behöver komma bort från kärnverksamheten för att ha en chans att överleva. Ibland finns det människor som inte vill arbeta i en stor organisation, inte ens om den är relativt liten som Saabs. Därför experimenterar Saab inte bara med nya produkter och metoder, utan även med nya arbetsformer. En möjlighet att arbeta i ett litet företag under friare former, men ändå vara en del av ”stora” Saab. Genom att tillåta sina anställda en hög frihetsgrad får företaget en ”vild” sida att ta till när konkurrensen hårdnar. För om man planerar allting in i minsta detalj riskerar man att vara alltför trög när tekniken utvecklas i en oväntad riktning.

Is there anybody out there?

Låt oss omformulera vår inledande fråga. Vilket delsystem blir bäst? Delsystem A som utvecklas isolerat, utan kunskap om den helhet som det kommer att ingå i, eller delsystem B som redan från början känner sin plats i ett större system? Genom att bara formulera frågan annorlunda blir svaret så uppenbart att det blir banalt. Samtidigt börjar vi ana hur helheten kan bli större än summan av sina delar. Skillnaden mellan våra delsystem består nämligen inte av materia utan av information. Delsystem B vet något som delsystem A inte vet. Delsystem B har fått en mening.

Nu börjar vi närma oss ett av tillvarons äldsta problem – dualismen mellan tanke och materia. Hjärnan som består av materia skapar tankar eller mental information. Ingen kan riktigt förklara hur. Kanske kan man förstå men sakna förmågan att förklara. Att den mänskliga hjärnan kan tänka i fler dimensioner än vad människan kan formulera. Eller är det kanske så att man aldrig kan förklara ett system som man själv är en av delarna i. Precis som kosmologer och kvantfysiker har problem att hitta en enda, gemensam teori för hur världen fungerar. Om vi verkligen hade svaret på alla frågor, ja då kunde vi alla gå hem och låta datorerna ta över. Kunde vi berätta varför vi kan göra det vi gör, då vore det inte längre så svårt. Materia blir information. Eller information blir materia. Där någonstans finns fortfarande den magi som driver utvecklingen framåt.

Ur Saab Aerotechs årsredovisning 1998.