När katten är borta dansar råttorna på bordet. I det här fallet är det copywriters som har fått fria händer; vilket är ett genomgående tema när det gäller DNs Reklamcup. Särskilt kreativa verkar de inte vara, åtminstone jämfört med de som jag samarbetade med på 80- och 90-talet (ja, jag vet – djävla gubbdjävel). Att de s k kreatörerna skådar i sin egen navel har vi vant oss vid men nu, framföra allt när det gäller ”annonsen” för Rädda Barnen, har man tagit till förstoringsglaset för att få syn på själva navelluddet. Då menar jag inte att de har tagit till det urgamla knepet att utmana folk att läsa annonsen (vilket sällan eller aldrig har fungerat), i det här fallet skriver man också att ”Du kommer aldrig att vinna Reklamcupen i DN för att du kommer aldrig skriva en reklamannons.” Oj, oj, oj. Är det verkligen det som Rädda Barnen vill kommunicera? Att om man skänker pengar så kommer fler att bil s k copywriters? I så fall får vi innerligt hoppas att de blir bättre än den här plattmasken.  ”Annonsen” för IQ är inte mycket roligare och verkar att hämta inspiration från den senaste byråfesten. Jag håller med i deras slutkläm; ”Då är det inte kul längre.”

P.S. Finns det några andra sorters annonser än ”reklamannonser”, frågar sig en djävla gammal reklamgubbe. D.S.

P.P.S. På min tid fick jag lära mig att aldrig använda mig av företags logotyper i brödtext, men det är väl bara gammalt nys det också? Densamme.