Ibland fattar jag ingenting. Igår publicerade branschtidningen Resumé, helt okritiskt en utomhuskampanj för Unicef, där jag var tvungen att Googla för att förstå vad de ville. Enligt kommunikationschefen på Unicef, Andreas Eriksson, byggde kampanjen på idén ”Swisha en bulle” och syftade till att visa omtanke om barnen som svälter. Dessutom var timingen perfekt eftersom det var både ”kanelbullens dag” och ”internationella barndagen”. Tyckte han. Men vad har nötkräm med andra bullar att göra? Som sagt, efter mycket Googlande, lärde vi oss att Unicef delade ut någon slags proteinrik nötkräm som ”nödföda” till svältande barn, alltså inte den Nötcreme som vi sedan 1961 har köpt i godisbutiker. Klart som korvspad. Jag tänker osökt på historien om hur den franska drottningen Marie Antionette svarade när hon fick reda på att det franska folket saknade bröd: – ”Let them eat cake” –  eller ”Qu’ils mangent du gâteau” som hon egentlige sa. Hade det inte varit effektivare att skicka kampanjbudgeten direkt till de svältande barnen? Och förtjänar inte TBWA som skapade kampanjen åtminstone en kvart i skamvrån? För att gottgöra det kan de väl skicka med sitt arvode.